Hoppa till innehåll

Just nu i M3-Nätverket
- - - - -

Så får du kören att höras



Studio 7-2011:
Vill du att kören ska låta naturlig i alla register och kraftfull ända ner i basstämman? Vill du få den att höras genom ett högljutt rockkomp? Hans Nicklasson tipsar om hur du hittar fram till ett riktigt bra körljud på spelningen.


Det är förmodligen inte helt osannolikt att ni vill ha körbakgrunder på bandets livespelningar. Antingen har bandet dedikerade körsångare/körsångerskor, eller så extraknäcker exempelvis gitarristen som körsångare.

Bas- och tenorstämmorna är oftast svårast att få fram med bra text, tryck och botten. Det beror många gånger på att bas- och tenorstämmorna är underrepresenterade i kören. I många ungdoms- och skolkörer vågar inte grabbarna ta ut svängarna ordentligt (eller så är de i målbrottet) och då hjälper det inte oavsett hur mycket du mickar upp och ökar volymen.

Det är a och o att alla i kören sjunger för fulla halsar och artikulerar (över)tydligt. Det är din absolut bästa hjälp till ett bra körljud. Det gör en enorm skillnad jämfört med om de sjunger svagt och otydligt.

Mikrofonteknik
Om kören endast består av några få personer kan de med fördel få var sin (dynamisk) mikrofon. I så fall hanterar du var och en som en enskild sångare (läs mer i Studio 8-09), men du måste också tänka på det som är specifikt för kör. Att micka var och en är ett bra sätt att få maximal hörbarhet på kören i en rocksättning. Det är antalet lediga kanaler och tillgången på mikrofoner som sätter en övre gräns för den här metoden.

Om kören är lite större och du fortfarande vill ha bra stuns kan två eller max tre personer dela på en kondensatormikrofon. Maximalt mikrofonavstånd bör vara cirka 30 centimeter.

Stora körer får du avstånds-micka istället. Rätt mickat kan även det ge tillräcklig hörbarhet i en rocksättning. Det här beror förstås på lokalens storlek och den önskade volymen, men är det sparsamt med komp finns det sällan en anledning att gasa på mer än att den akustiska känslan bibehålls. Använd uteslutande kondensatormikrofoner och helst ska alla vara av samma märke och modell. Avståndet mellan mikrofon och kör bör vara mellan 30 centimeter och en meter.

Ett vanligt misstag är att mikrofonerna står för långt ifrån kören. Det kan fungera i en studio men live gör de ingen nytta i denna situation. Ökar du ingångsnivån och volymen för att få kören att höras tar mikrofonerna upp en massa andra instrument istället.

Har du en kör utan komp, eller komp av till exempel en ensam flygel, vinner du oftast på att avståndsmicka. Du får mer känsla av körklangen än av de enskilda rösterna. Det blir mer luft omkring. Det ska du ta till vara på.

Vill du ha både körklang och maximal hörbarhet kan du kombinera avståndsmickmickning och närmickning. Micka på avstånd för att få klangen och förstärk sedan med personliga mikrofoner på minst en av de säkraste sångarna i varje stämma för att få tydlighet och volym. Rätt blandat kan det fungera riktigt bra.

3-1-regeln
När du avståndsmickar en kör är det viktigt att känna till och ta hänsyn till 3-1-regeln. Den säger att avståndet mellan mikrofonerna ska vara tre gånger avståndet till ljudkällan – detta för att undvika fasproblem. Det innebär alltså att om du har en meter mellan mikrofonerna och kören så behöver avståndet mellan varje mikrofon vara minst tre meter. En bra mickad kör har inte för få mickar men inte heller för många mickar.

Körens placering på scenen
En liten kör kan med fördel placeras på ena flanken av scenen. Har varje körmedlem en egen mikrofon blir det inga större problem med läckage från andra instrument.

Om kören avståndsmickas måste du tänka på att placera kören så att inte högljudda instrument kan läcka in allt för mycket i mikrofonerna. En större kör står därför bäst (ur den aspekten) på podier bakom trummorna, eller ännu bättre – mitt emot dem.

Med kören för nära trummorna (till exempel) kommer du att få problem. Med mycket läckage från trummorna kommer trumvolymen åka upp när du ökar volymen på kören. Trummor genom körmickar låter inte snyggt. Följden blir att ju mer du ökar volymen på kören desto mer dränks de i ett dåligt trumljud. Går det inte att hitta en bättre placering för kören behöver du skärma av trummorna från kören med till exempel akustikskärmar eller plexiglas.

Medhörning
Kören behöver höra en bra mix av alla instrument på scenen. Eftersom många instrument (trummor, gitarrförstärkare med flera) hörs en hel del redan utan medhörning handlar det snarare om att tillföra det som saknas än att addera allting i körens medhörning. Speciellt viktigt är det med något ackord- och/eller melodiinstrument som kören kan intonera efter, och så leadsång förstås.

Däremot bör man absolut undvika att lägga ut kören i medhörnin-gen, i varje fall om vi talar om en lite större kör där varje person inte har en egen mikrofon. Det finns flera bra anledningar till det. Om vi först ställer oss frågan varför kören frågar efter medhörning så blir oftast det självklara svaret att de vill höra sig själva mera, speciellt om de ska ingå i ett rockband och tidigare har repat utan bandet. Det blir en ovan situation att mer eller mindre överröstas av bandet.

Men även om du lägger ut kör i dess medhörning kommer de inte att kunna höra sina egna röster. Det de hör är i bästa fall en enda stor körklang. Jag säger i bästa fall – i en större kör kommer monitorerna inte att kunna placeras så nära var och en som i fallet med en ensam sångare. Det gör att volymen på kören i körens medhörning måste höjas rätt rejält och det skapar i sin tur problem med läckage in i de känsliga körmikrofonerna. Det bildas helt enkelt en negativ spiral där läckaget degenererar både publikljudet och scenljudet, varvid kören upplever att medhörningen ändå inte är tillräcklig och ber att få ännu mer volym.

Lösningen är att kören försöker släppa eventuell rädsla och osäkerhet för att det ska bli fel (som lätt uppstår när man inte hör sig själv på samma sätt som man är van vid) och ändå sjunga ut ordentligt samt texta extra tydligt. När de väl gör det hör de förstås både de andra och sig själva bättre och vågar då ge lite till. En positiv spiral skapas. De får lyssna noga på sina körkompisar och hålla för ena örat (om koreografin tillåter) för att höra sig själva ”inne i huvudet”. Och, som sagt, ge dem medhörning av leadsång och ackord-/melodiinstrument som de kan stötta sig mot.

En annan lösning är att ge alla körmedlemmar in ear-system (iem). De ger ju inget läckage – då går det fint att ge den volym som önskas. Nackdelen är en högre kostnad för tekniken. Sedan är det naturligtvis inte en rimlig lösning för en hundramannakör.

Subgruppering
Om du har många körkanaler kan du med fördel adressera dem till en eller två subgrupper (två för stereo) och styra hela körens volym med subgruppsreglarna. På subgruppen kan du koppla in (inserta) eventuella kompressorer, gejtar och eq-enheter för att på så sätt påverka hela kören utan att behöva ha processorer på varje enskild körkanal.

Använd högpassfiltret
Med hjälp av högpassfiltret skär du i basregistret. Fasta högpassfilter skär ofta under 100 hertz. Enbart basstämman går i regel under 100 hertz, så du kan aktivera högpassfiltret på alla andra körkanaler. På så sätt reducerar du lågfrekventa oljud som till exempel fläktsystem, brum, golvstamp, läckage från elbas och baskagge och så vidare.
Har du ett ställbart högpassfilter kan du ställa dess brytfrekvens optimalt för varje stämmas nedre gräns (se tabell). Lyssna dig fram så att du inte tappar de så viktiga basfrekvenserna i kören.

Eq-användning
Du kan med fördel ansluta en extra equaliser på hela körpaketet (se subgruppering ovan), gärna en 31-bands grafisk equaliser. Med den kan du motverka rundgångsproblem och kompensera för avvikelser från en rak frekvensgång (se Studio 1-10). Även om du har en väl justerad equaliser på masterutgångarna kan du behöva ta i lite mer för just kören med tanke på att den har ett antal kondensatormikrofoner som plockar upp minsta lilla ljud. Tänk på att justera masterequalisern först och körens equaliser därefter.

Har du hittat en bra eq-inställning för hela körpaketet behöver du sällan göra några förändringar på de enskilda körkanalerna. Lyssna på varje mikrofon och kompensera för eventuella skillnader gentemot de övriga. Har du en stor kör är en variant att lägga upp varje stämma på en egen subgrupp med var sin equaliser så att du kan optimera inställningen för varje stämma.

Tänk dock på att ljudet oftast mår bäst av att ha så lika inställningar som möjligt för de kanaler som hör ihop, i det här fallet kören.

Komprimering
Med en kompressor håller du ihop kören så att inga stämmor sticker ut för mycket eller blir för svaga för att gå fram. Var försiktig bara – för mycket komprimering kan leda till att risken för rundgång ökar. Kompressorn tar ju fram de svagare ljuden och det kan vara en rundgång som ligger på lur som plötsligt får tillfälle att förstärkas när kompressorn jobbar. För kraftig komprimering gör att dynamiken trycks ihop mer än vad som är önskvärt. Det leder till att det låter platt.

Prova med en ratio mellan 6:1 och 10:1, och en attacktid på cirka tio millisekunder (så att den första konsonanten hinner gå igenom). Releasetiden beror lite på tempot, den ska inte vara längre än att kompressorn hinner släppa taget innan nästa fras. Det kan röra sig om 0,5–1,5 sekunder. Tröskelvärdet justerar du så att kompressorn knappt tar på de svaga partierna eller ger maximalt 6–10 decibels nivåminskning på de starka partierna. Självklart är det återigen öronen som har vetorätt och inte siffrorna du läser här, så kom ihåg att lyssna.

Har varje körmedlem en egen mikrofon kan du lägga en kompressor med lite mjukare komprimering (lägre ratio) på varje enskild kanal för att framhäva rösternas karaktärer och en kompressor med högre ratio på subgruppen som håller ihop det hela och fungerar lite som en nivåbegränsare (limiter).

Gejtning
En gejt stänger för svaga signaler och öppnar för starka vid det inställda tröskelvärdet (threshold). Det kan vara en god idé att gejta kören så att du slipper ett antal öppna mikrofoner som tar upp allt. Det kan dock vara svårt att hitta ett tröskelvärde som öppnar för kören men stänger för alla övriga instrument runt omkring, eftersom de ofta har ungefär samma ljudnivå. Därför är det ofta både bättre och lättare att helt enkelt bara dra ner reglarna när kören inte sjunger (och komma ihåg att dra upp dem igen strax innan kören börjar sjunga).

Vill du ändå prova med en gejt så kopplar du med fördel in den på subgruppen så att alla kanaler öppnar och stänger samtidigt. Det gör tyvärr också att alla mikrofoner öppnar om en enda mikrofon triggas över sitt tröskelvärde. En lösning på det här problemet kan vara att låta en (extra säker) körmedlem få en egen mikrofon som via gejtens sidechain-uttag styr när gejten ska öppnas och stängas. Tröskelvärdet för en närmickad sångare kan förstås ställas mycket högre än för mikrofoner på avstånd och det löser alltså även problemet med att gejten öppnar för bandet. Det gör också att kören låter tajt (i högtalarna) eftersom alla fraser påbörjas och avslutas exakt samtidigt.

Effekter
Ett snyggt reverb lyfter kören. Prova med algoritmer som ”hall” eller ”room” med efterklangstider på 1,5–4 sekunder beroende på musikstil, tempo, lokal och smak. Generellt kan vi säga att en lugnare musikstil eller lägre tempon tål längre efterklangstid. Stora lokaler kanske redan har tillräckligt med efterklang, men vill du tillföra mer krävs ofta rätt mycket reverb för att det ska märkas.

Skär gärna reverbet lite i basregistret. Där grötar det lätt ihop sig annars. Var försiktig med diskanten på reverbet, det kan bli för mycket väsljud annars.

Sjunger kören med stor dynamik kan det bli så att du får för mycket reverb på de starka partierna och för lite på de svaga. Då kan du koppla in en kompressor mellan aux send och reverbets ingång, så att reverbet får en jämnare signal att arbeta med.
En annan effekt som tillsammans med ett reverb kan få kören att låta stor och mäktig är stereo-breddare. Prova!

Panorering
Du kan panorera ut kören med utgångspunkt från var den är placerad på scenen och de olika stämmornas platser. Undvik dock att panorera herrarna åt ena hållet och damerna åt andra. Varje stämma bör vara representerad i båda högtalarna. Det fordrar alltså minst två mickar på varje stämma om du ska kunna panorera ut dem.

En annan variant som jag gillar är att låta kören vara i mono och sedan bredda med ett reverb i stereo och eventuellt en stereobreddare.

Volym
Körens volym i förhållande till övriga instrument beror helt och hållet på vilken roll den ska ha i arrangemanget – om kören till exempel bara ska ha o-stämmor i bakgrunden, stämmor som nästan är jämbördiga med leadsången eller om kören är leadsång. I somliga stycken kan det hända att kören alternerar mellan de olika rollerna. Då får du som ljudtekniker åka upp och ner med reglarna.

A/B-mickning

Bifogad bild: a-b.png A/b-mickning av en mindre kör. Ett alternativ är förstås att låta varje körmedlem få var sin mikrofon, speciellt om de sjunger till ett pop/rockkomp.
X/Y-mickning

Bifogad bild: x-y.png X/y-mickning av en mindre kör. Håll 90–120 graders vinkel mellan mikrofonerna för att få en lagom bred stereobild. Med x/y-mickning slipper du tänka på eventuella fasproblem eftersom mikrofonernas kapslar befinner sig på samma punkt i rummet.
Avståndsmickning 16-mannakör och 3-1-regeln

Bifogad bild: avstandsmickning.png En lite större kör mickad med en mikrofon för varje stämma. Det ger dig god kontroll över balansen mellan stämmorna. Skissen illustrerar även 3-1-regeln som säger att avståndet mellan mikrofonerna ska vara minst tre gånger avståndet till ljudkällan (kören) för att minimera fasförskjutning som färgar ljudet på ett negativt sätt (B = bas, T = tenor, A = alt och S = sopran).
Närmickning av tolvmannakör, en mick på tre personer

Bifogad bild: narmickning.png Här är en tolvmannakör närmickad med en kondensatormikrofon på grupper om tre körmedlemmar i varje. Låt den mittersta körmedlemmen i varje grupp hålla i micken på ett avstånd av maximalt 30 centimeter från ansiktet. Det kräver att de tre i varje grupp står tätt intill varandra och formerar sig runt mikrofonen. Är det fler än tre i varje grupp går det därför inte att tala om närmickning längre. Helst ska det inte vara mer än en stämma per grupp, då får du bra kontroll över balansen mellan de olika stämmorna. Två eller flera grupper kan förstås ha samma stämma.
Ton- och frekvensomfång för de olika körstämmorna

Bifogad bild: frekvens.png En tabell över de ton- och frekvensomfång som de olika körstämmorna brukar noteras i. Om du har ett justerbart högpassfilter kan du skära strax under varje stämmas nedre frekvens. Notera att vi talar om grundtoner här. I alla stämmor finns det övertoner långt upp i diskanten. Frekvensangivelserna är avrundade till heltal.
Checklista för lyckat körljud
  • Få kören att sjunga ut och texta tydligt
  • Närmicka mindre körer i rocksättning
  • Avståndsmicka större körer och i lugnare musikstilar
  • Följ 3-1-regeln
  • Placera kören så långt ifrån ljudstarka instrument det går
  • Undvik kör i medhörningen
  • Rensa upp i basregistret med högpassfiltret
  • Subgruppera gärna körkanaler
  • Använd en grafisk equaliser på körens subgrupp
  • Håll ihop kören med en kompressor på dess subgrupp
  • Prova att gejta kören om du har tid
  • Hitta ett snyggt reverb att lyfta kören med


0 Comments