Hoppa till innehåll

Just nu i M3-Nätverket
- - - - -

Så får du blåset att lyfta



Studio 8-2011:
En blåssektion kan höja bandet ett par snäpp på giget, men hur hittar du rätt mix tillsammans med övriga instrument och vad behöver du egentligen känna till om olika blåsinstrument? Hans Nicklasson besvarar dina frågor.


På grund av mängden olika blåsinstrument kan vi bara skrapa lite på ytan och berätta om några av de vanligaste i den här artikeln. Vi inriktar oss på blåsinstrument i jazz-, vis- och rockband. Blåsinstrument i symfoni- eller blåsorkestrar brukar sällan mickas upp och det är inte alltid det behövs i de förstnämnda konstellationerna heller.

Till att börja med brukar blåset delas in i två grupper: bleckblås och träblås. Gemensamt för bleckblåset är att man använder läpparna för tonbildningen. Bleckblås kallas även för brass eller mässing, eftersom instrumenten är tillverkade i mässing (brass på engelska). Till bleckblåset hör till exempel trumpet och trombon.

Träblåset kan också vara av mässing men tonen bildas istället med ett så kallat rörbladsmunstycke (som ofta är i trä) eller genom att man blåser över en skarp kant, som på en tvärflöjt. Exempel på träblås med rörbladsmunstycke är klarinett och saxofon.

De flesta blåsinstrument finns i olika storlekar (för saxofonfamiljen till exempel barytonsax, tenorsax, altsax och sopransax) och/eller olika stämningar (till exempel Bb, C eller Eb).

Bifogad bild: bild-10-trumpet-flygelhorn-Hans-Nicklasson.jpg Trumpeten (t.v) brukar vara stämd i Bb eller C och har ett ungefärligt omfång mellan f och c3 (cirka 185–1047 hertz).
Bifogad bild: bild-20-tromboner-Hans-Nicklasson.jpg Trombonen förekommer i flera olika storlekar. De vanligaste är bastromboner (B1–g1, cirka 62–392 hertz) och tenortromboner (E–d2, cirka 82–587 hertz).
Placering på scenen
En vanlig placering för bleckblåset är på ena sidan av scenen, ofta nära framkanten av scenen så att de får mycket fokus. Även träblåsarna brukar få en relativt framträdande placering. Är det både bleck- och träblås brukar träblåset placeras framför bleckblåsarna eftersom de förstnämnda är ljudsvagast och därför bör befinna sig närmare publiken för att vi ska få en naturlig volymbalans mellan bleck- och träblås. Ska blåset mickas är det egentligen bättre att göra tvärtom, annars förstärks de ljudstarka bleckblåsarna ännu mer genom träblåsets mikrofoner.

Mikrofonteknik
I mindre lokaler är det sällan nödvändigt att micka upp bleckblåset. Träblåsarna kan däremot behöva lyftas en del, speciellt om det är både bleck- och träblås eftersom det är lätt hänt att bleckblåset annars överröstar träblåset.

Kondensatormikrofoner passar bra till alla typer av blås, speciellt om du ska micka dem gruppvis på lite avstånd. Har du inte tillräckligt många kondensatormikrofoner är dynamiska mikrofoner okej för närmickning till de mer ljudstarka blåsinstrumenten, till exempel trumpet, trombon och saxofon.

Ofta mickas klockstycket lite vid sidan av instrumentets centrumlinje (off axis) på 10–30 centimeters avstånd. Tvärflöjtens mikrofon kan du, som ett alternativ, rikta mot blåshålet men placera den inte för nära eftersom du då kan få för mycket blåsljud.

Det finns också mikrofoner som monteras på klockstycket, vilket ger klart större rörelsefrihet för blåsaren. Nackdelen är möjligen att mikrofonen kommer väl nära instrumentet och därmed fångar upp mindre av instrumentets klang runt om.

En blåssektion, i till exempel ett jazzband, kan med fördel avståndsmickas med en eller två mikrofoner på 30–100 centimeters avstånd. Vill du panorera ut dem i stereo använder du två mikrofoner, gärna i x/y-konfiguration så att du slipper tänka på fasproblem. Är det fler än fyra blåsare, till exempel i ett storband, kan du avståndsmicka dem gruppvis – saxofoner för sig, trumpeter för sig, och så vidare.

Varje grupp kan mickas upp i mono eller stereo, vilket du vill, beroende på hur många som ingår i varje grupp, hur många mikrofoner och kanaler du har, hur mycket tid du har och hur brett ljud du vill ha. Stereo ger förstås ett bredare ljud men en viss bredd kan också åstadkommas med ett reverb i stereo. Prova båda metoderna samtidigt om du vill.

3–1-regeln
När du avståndsmickar blåset, eller egentligen vilket instrument som helst, är det viktigt att känna till och ta hänsyn till 3–1-regeln. Vi nämnde den i samband med körmickning i Studio 7-11, men vi tar den igen: 3–1-regeln säger att avståndet mellan mikrofonerna ska vara tre gån-ger avståndet till ljudkällan, detta för att undvika fasproblem. Det innebär alltså att om du har en halv meter mellan mikrofonerna och blåset så behöver avståndet mellan varje mikrofon vara minst en och en halv meter.

Bifogad bild: bild-30-saxofoner-Hans-Nicklasson.jpg Saxofoner finns i flera olika storlekar och stämningar. De fyra vanligaste storlekarna är barytonsax (C–a1, 65–440 hertz), tenorsax (Ab–e2, 110–659 hertz), altsax (c#–a2, 139–880 hertz) och sopransax (a–e3, 233–1319 hertz)
Bifogad bild: bild-40-klarinetter-Hans-Nicklasson.jpg Klarinetten är ofta Bb-stämd och har ett ungefärligt omfång från e-c4 (cirka 165–2093 hertz).
Komprimering
Blåset kan vara mycket dynamiskt och ljudstarkt. Det kan därför vara bra med en kompressor som håller ihop blåset och begränsar toppnivån. Jag förordar en ganska hög ratio (4:1–8:1) och gärna en efterföljande limiter. Förenklat kan man säga att visor och jazz får en lägre ratio (4:1–6:1) och ett högre tröskelvärde (threshold), medan rock, pop och soul får högre ratio (6:1–8:1) och ett lägre tröskelvärde. Har du ingen efterföljande limiter kan du kanske öka ration lite till (8:1–10:1) och låta kompressorn bli en kompromiss mellan en kompressor och limiter. Kanske kan du då inte ha lika lågt tröskelvärde som annars, eftersom allt svagare signaler blir komprimerade ju mer du sänker tröskelvärdet, och du vill ju inte trycka ihop signalen så mycket att du förlorar mer dynamik än du behöver.

Gejtning
En gejt stänger för svaga signaler och öppnar för starka vid det inställda tröskelvärdet. Om blåset bara gör fills då och då kan det vara idé att gejta dem så att du slipper ett antal öppna mikrofoner som tar upp allt när blåset inte spelar. Har du flera blåsare kan du subgruppera dem och applicera en gejt på subgruppen så att alla kanaler öppnar och stänger samtidigt.

Högpassfilter
Högpassfiltret bör du alltid använda i de fall det inte påverkar instrumentens lägsta toner. Det reducerar lågfrekventa oljud som fläktsystem, brum, golvstamp, läckage från elbas och baskagge och så vidare.

Fasta högpassfilter skär ofta allt under 100 hertz. Har du ett ställbart högpassfilter kan du ställa dess brytfrekvens optimalt för varje (blås)instruments nedre gränsfrekvens. Se bildtexter och/eller lyssna dig fram.

Eq-inställningar
Eftersom det ingår så många olika blåsinstrument i gruppen blås finns det inte utrymme att vara specifik om eq-inställningar för varje instrument här. Jag vill dessutom framhålla att varje instrument har sin egen individuella karaktär. Några generella regler för blås ska jag ändå drista mig till att ge.

Blåsinstrument tenderar till att bli skarpa och kraftfulla i mittre mellanregistret, därför kan de behöva dämpas lite där för att ge mer plats för botten och övertonerna. Men även övre mellanregistret och nedre diskanten kan bli för vass på vissa instrument, till exempel klarinett och sax, så ibland kan du behöva skära där. Barytonsax, eller andra blåsinstrument med basstämma, kan du ofta ge en extra skjuts i basregistret om du vill. Tvärflöjt, som är relativt ljudsvagt, kan må gott av en liten förstärkning i mellanregistret vid 500–1000 hertz.

Bifogad bild: bild-60-sax-med-sargmick-Hans-Nicklasson.jpg En mikrofon monterad direkt på klockstycket ger maximal rörlighet för musikern.
Medhörning
Blåset brukar höras tillräckligt på scenen utan att du lägger ut dem i medhörningen. Möjligen kan de mest ljudsvaga blåsarna behöva läggas ut, speciellt om de är ensamma och har någon stämma som det är viktigt att alla hör ordentligt. Blåsarna kan förstås tycka det är ett gott stöd att få höra mer av sig själva, men var försiktig med att kräma på mycket medhörning i små lokaler. Det är lätt hänt att du överröstar publikljudet med medhörnin-gen, eller så får du öka publikljudet så mycket att det blir för starkt för lejonparten av publiken.

Effekter
Reverb är effektfullt på de flesta blåsinstrument. Det lyfter dem och gör dem större. Ofta tål blåset förhållandevis mycket reverb in-nan instrumenten blir diffusa. Sedan är det förstås en smaksak hur mycket man vill ha. Det beror även på vad det finns för andra instrument, låtens tempo och musikstil. Generellt kan man säga att lågt tempo och mjukare musikstil tål mer reverb än tvärtom.

Försök även att skapa en balans mellan olika instruments efterklangsnivå så att inte allt drunknar i reverb. Mängden och storleken på de olika instrumentens reverb, bestämmer till stor del deras placering i djupled. Du skapar alltså djup i ljudbilden bland annat genom att ha olika mängd reverb på olika instrument.

Algoritmerna ”hall” och ”plate” brukar passa bra till blås tillsammans med ganska långa efterklangstider på runt två till fyra sekunder.

Panorering
Blåset panoreras lite grann åt den sida de står på scenen. Är det flera blåsare, med var sin mikrofon, kan du även panorera dem lite inbördes i den ordning de står. Har du avståndsmickat i stereo panorerar du förstås mikrofonerna åt var sitt håll, men inte fullt ut – då blir det för brett. Du kan även förskjuta stereobilden åt det håll blåsarna står på scenen. Om de står på scenens vänstra del (från publiken sett) kan du till exempel panorera vänster mikrofon klockan nio och höger mikrofon klockan ett.

Blåset är ofta kraftfullt, vilket kan ge en snedvriden stereobild om du panorerar för mycket åt något håll. Därför kan det ibland vara rätt att låta blåset vara i mono (panorerat i mitten) och bara bredda med reverbet. Testa dig fram!

Bifogad bild: bild-50-tvarflojt-Cecilia-Ahnlund.jpg Tvärflöjten är oftast stämd i C och har ett ungefärligt omfång mellan c1 och d4 (cirka 262–2349 hertz).
Volym
Vi har redan pratat om att blås kan vara ordentligt ljudstarkt och att behovet av mickning – i synnerhet på bleckblåset – är ganska litet i små lokaler. Är blåset omickat handlar det om att balansera upp övriga instrument så att de ligger i balans med blåsets akustiska volym.

Vilken volym mickade blåsinstrument ska ha handlar en hel del om vilken roll de har i bandet. En brassektion som gör fills i ett soulband kan du vrida upp ganska högt eftersom de just under fillen inte konkurerar med några andra om frontplaceringen. Blås som däremot spelar mer eller mindre hela tiden, även under sångpartierna, får läggas på lite lägre volym så att de smälter in i mixen och lämnar plats åt sång och övriga instrument.

Checklista
  • Micka bara det blås som behövs med tanke på lokalens storlek.
  • Närmicka eller avståndsmicka beroende på situationen.
  • Kondensatormikrofoner är oftast att föredra men dynamiskt går bra till sax och bleckblås.
  • Komprimera och limitera blåset.
  • Använd högpassfiltret.
  • Eq:a utifrån varje instruments karaktär. Skär bort och runda av i första hand.
  • Var sparsam med blåset i medhörningen så att du kan hålla totalvolymen på en rimlig nivå.
  • Panorera lite åt det håll där blåsarna står eller lägg dem i mitten.
  • Bredda och lyft blåsinstrumenten med reverb.
  • Balansera upp volymen på blås och övriga instrument till en njutbar mix.
Artikelförfattaren är ljudtekniker och undervisar i ljudteknik på estetprogrammet i Uddevalla. Han har skrivit boken Jakten på det perfekta pa-ljudet. Läs mer om pa-ljud på bloggen: ljudteknikern.se

0 Comments