Hoppa till innehåll

Just nu i M3-Nätverket
- - - - -

Lady Gaga: Härma stilen



Studio 5-2010:

En modern pophit ska ha en kombination av rätt melodi, sound, mix – och inte minst en artist med stort A. Lady Gaga har koll på alla ingredienserna och spottar ur sig hit efter hit. Klas Granström och Ollie Olson har analyserat Red One och Lady Gagas Just Dance – så att du kan låna soundet.


I popmusikens toppliga jagar producenterna ofta rätt sound med hjälp av lån, småstölder och gimmickar. Om en superhit på radion har en text-hook som ”party like a rockstar” så hör man ett halvår senare samma låtidé i en uppsjö av nya popsinglar. Likaså med r&b-stjärnan The Dreams karakteristiskt melodiska wailningar i stället för ord. Har det fungerat för en stilbildare så finns det alltid en hop hungriga pop­artister och producenter som vill ha en del av den kakan.  
Just det där är både styrkan och svagheten med popmusik – och hindret du måste komma över för att bli framgångsrik. Vill du bli en låtskrivare och producent att räkna med i popgenren, måste du lära dig att behärska sound och trender och blixtsnabbt kunna plocka upp gimmickar. Men vill du bli riktigt framgångsrik måste du kunna göra ett eget avtryck, och vill du bli legendarisk måste du skapa nya trender.

Superduon
När Red One och Lady Gaga slog igenom som popens nya superduo 2008 med singlarna Poker Face och Just Dance så tog de även världens topplistor som gisslan. Fräsande Vanguard-syntar och lika enkla som självklara melodier är så klart en stor del av framgångsreceptet, men Gagas självklarhet som artist är definitivt en annan.
Pop som slår stort balanserar i stort sett alltid på gränsen mellan det banala och det geniala. Popmusik är, mer än någon annan genre, lika mycket ett koncept som själva låtarna. Utan Lady Gagas pricksäkra sätt att blanda glamourrock, New York-dekadens och burlesk sexighet skulle kanske Red Ones pop­pärlor som bäst ha landat på ett par soundtracks till Disney-filmer, snarare än gjort marockan-svensken till världens hetaste popproducent. Men det får vi aldrig veta.  
Vad är det då som gör att en poplåt slår? Klas Granström har under sina år som journalist samtalat med en rad stjärnor om just detta, inklusive Lady Gaga. Gemensamt för de flesta är att de nämner vikten av att hitta sitt eget sätt att göra hantverket. Du kan inte lura lyssnaren. Det tror vi också, men man behöver inte uppfinna hjulet om och om igen – utan i stället se till att rulla det lite annorlunda än alla andra.  
Att lära sig att bryta ner en framgångsrik låt, och göra en egen variant på den, som vi gör här, är en sak. Att få det att stå ut och bli personligt en annan. Så se detta som en introduktion till ett tänkande kring hur man kan producera poplåtar, snarare än en mall.  

Utgå från soundet
Vi valde tidigt i produktionsarbetet med Studios version av Just Dance att inte försöka kopiera Red Ones och Gagas låt exakt, utan i stället utgå från dess låtstruktur, tänk och framför allt sound, när vi gjorde en egen poplåt på typiskt Red One-manér.
– Jag ser inte mitt sound som ett ljud, utan snarare som hur man använder ljuden. Hur man får det att smälta ihop. Det gäller att få ljuden att passa ihop, det är det som visar ett riktigt musiköra. Att göra det dynamiskt så att allt kommer fram, sa Red One när vi intervjuade honom för Studio nummer 2, 2010.  
Hans sound handlar mycket om att blanda raka popmelodier med inslag av det just nu så populära house-soundet – till ett slags variant av crossover pop/house. När det gäller mixen såväl som låten har vi haft Lady Gaga-låten i åtanke, men valt att försöka skapa en egen känsla utifrån Red Ones ljudvärld.


Steg för steg Just Dance (Studio remix)

Kickar
Vi börjar med att sätta tempot till ett klassiskt dansgolvstempo: 120 bpm 4/4. Kicken är, som i all dansmusik, extremt viktig. Den ska driva beatet framåt.  
För att få till en tung, men pigg kick i rätt frekvens mot basen så använder vi oss av tre kickar i ett paket. En kick som är basig, en mid-ig och en toppig. Rytmen är dock inte en rak ”4 on the floor” som i house utan maler här på med att markera de tre första slagen i takten, men lämnar 4:an öppen i den första takten. Det följs av en klassisk kick på 1:an och 3:an och virvel på 2:an och 4:an i nästa takt – som ger ett stampigt, stolpigt men monotont marscherande driv. Perfekt grund att kunna skriva mer varierande top­lines och melodier med mycket detaljer.  

Kick 1 (midkick): Här använder vi oss av en samplad kick som har en fast och stadig botten, ett tydligt mellanregister och en transparent, men gripbar, diskant.
Vi börjar med att dra den via en Waves SSL 4000 E-kanalstripp där vi komprimerar den en smula för att få fram ett litet ”smack” i toppen och för att stadga upp basen ett uns. Vi eq:ar den några decibel vid 50 hertz, skär 3-4 decibel vid 375 hertz och ger den sedan 3 decibel vid 8 kilohertz. Vi har dessutom rullat av bas vid 35 hertz för att inte få en massa onödigt bummel i bottenpaketet.
Därefter skickar vi den till fyra olika parallellenheter: Först Waves C-1 där vi har ställt attacken på 30 millisekunder, releasen på 10 millisekunder, ration på 4:1 och ett ganska lågt tröskelvärde så att det blir cirka 6–7 decibel gain change.
Sedan låter vi signalen gå additivt i en T-Racks Compressor med lite snabbare attack än release, 67 millisekunder i attacken och 164 millisekunder i releasen. Dessa inställningar med 5:1 i ratio ger en lite långsammare, pumpigare komprimering som ger en svampig känsla.
Vidare skickar vi till en SPL Transient Designer för att ta bort lite sustain, men framför allt för att trycka på attacken och få lite klipp i ljuden. Sist, men inte minst, så skickar vi till en av Logics egna Overdrives för att skapa lite smuts och dist i de rena ljud som samplingar ändå är.
Till dessa parallella enheter skickas alla trummor och basen för att ”mosa” ihop dem med varandra och skapa ett slags ljudmässigt lim.

Bifogad bild: Lady-GaGa-Kick-1.png
Waves SSL-plugg som är byggd på SSL E-4000. Basen är adderad vid 50 Hz,
lågmiden är skuren vid cirka 400 Hz med 3 dB och en liten toppaddering vid 8 kHz.


Kick 2 (basig): Här använder vi oss av Logics egen Ultrabeats Big Beat kick. Den skickar vi genom ytterligare en SSL-plugg och sedan vidare till en Maxxbass för att få den att bli fet och mullig. Här utgår vi ifrån en förinställning som heter Dies Bassum som ger en stadig botten. SSL-pluggen skruvar vi lite liknande som i den förra kicken förutom att vi ger några decibel mer vid 50 hertz och några vid 3,5 kilohertz så att den lägger sig runt den andra kicken i frekvensområdet.

Bifogad bild: Lady-GaGa-Kick-2-Maxx-Bass.png
Waves Maxxbass ger ett extra bastillskott. Vi utgick från förinställningen ”Dies Bassum”, men drog upp originalljudet till 0:an och drog ned subbasen till -7 decibel. På så sätt blir subbasen lite mjukare.


Kick 3 (toppig kick): För denna kick utgår vi från TR 909:ans ljud som ju är lite av en standard i den här typen av produktioner. Här har vi också lagt en SSL-plugg med nästan identisk eq som i Kick 1. Däremot har vi tryckt till den lite extra i komprimeringen för att få den att åstadkomma det ”stomp” vi är ute efter.

Virvel
Red One använder sig av en akustisk känsla i sin snare. Lyssnar man noga hör man att han blandar en akustisk virvel i botten med en svag clap-virvel på toppen. Den blandningen gör att man får en house-känsla i botten (kick) och en mer akustisk känsla i virveln, som just ger en pop-house-crossover-känsla.  
Snare 1 (grundsnare): Vi använder oss av Logic Ultrabeats Break remix kit för grundsnaren, den akustiska. Vi drar den genom den kära SSL-pluggen, mycket för att få ett enhetligt ljud och skapa ett slags analog känsla med en genomgående eq-profil. Vi har skurit lite vid 350 hertz, puffat en smula vid 4 kilohertz och toppat lite vid 8–9 kilohertz samt komprimerat den med en ratio på 5:1 och en ganska lång attack och kort release – så att man upplever smällen i virveln. Vi har sedan skickat den till våra parallellenheter och till ett kort breddande reverb och ett längre plåtreverb som försetts med en noise gate för att korta av det långa reverbet så att efterklangen hamnar i rätt rytm. Virveln är programmerad enligt klassisk modell på slag 2 och 4 i takten.
Clap: En helt vanlig clap i form av samplad handklapp från ett typiskt hiphop- eller discokit. Clapen har vi eq:at ganska hårt runt 3,5–5 kilohertz för att få en viss skärpa i mixen. Kompressionen påminner om den som vi hade på Snare 1 med ganska lång attack och kort release.  
Hihat: Under hela första versen av Lady Gagas Just Dance använder Red One inga hihats för att markera rytm, utan markerar i stället bara ettan med en crash på utvalda ställen. Hihat kommer först in i refrängen, vilket också är ett relativt vanligt knep inom både modern pop och r&b. Red One väljer också att ha en hihat med akustisk känsla, vilket ger mer live-intryck.
Vi väljer Toontracks användbara plugg EZ Drummer för att få samma känsla. Vi låter den arbeta i introt och i refrängerna för att hjälpa till med dynamiken och bredden i ljudbilden. Den blir en enkel rytm på fjärdedelarna. Hihaten eq:as med lite botten, en smula smuts i lågmellan och lite topp för att göra den bred. Den komprimeras med en Logic-kompressor och duckas (sidechain) mot Snare 1 för att skapa lite ”pump” i diskanten. Vidare så skickas den också till det korta reverbet och naturligtvis till alla parallellenheterna.

Bifogad bild: Lady-GaGa-Övriga-Instrument.png
Här ser vi nästan alla de pluggar som används på trummorna. Logic-kompressorerna används mest för att "sidechaina" olika saker. De är hårda och snabba vilket gör dem mycket användbara för detta syfte.


Syntar
Vi väljer här en ackordvända med ackorden G, A, Bm och Bm. Det här är en standardrunda som har funnits i många olika låtar i många olika genrer, men det är nu som teorin om att ljuden och toppmelodierna skapar låten kommer att prövas.
Red One använder sig ofta av ReFX:s storsäljare Vanguard och Nexus, två syntar som också är utmärkta när du söker distinkta, moderna ljud som kan fylla upp en hel ljudbild om du så vill.


Bas
I Red Ones Just Dance finns det liksom två olika basar. En bas är väldigt djup och ligger i intro och refrängpartier, den andra är ett slags sågtandad synt som ligger och knorrar och spelar melodin och gör harmoniarbetet i versen. Mycket mer är det inte, förutom också trummor och sång.  
Vi väljer en djup basgång som spelar med i melodierna, bara med små variationer i vändningarna för att markera att den finns med. Vi använder en Nexus-plugg och den vanliga för­inställningen BA Basic Saw open, men programmerar om den en aning med arpeggion som Nexus har. Åttondelstempo och stötig basgång för att spela med i det stompiga, marscherande soundet.  
Vi behandlar den djupa basen genom en SSL-plugg också, och via parallellenheterna. Vi eq:ar den så att den får en puff vid 60 hertz och lite grand lite längre upp i mellanregistret vid 3 kilohertz. Vi holkar också ur den en smula mellan 200 hertz och 400 hertz för att låta den leva mellan kickarna och inte gröta till ljudbilden alltför mycket. Bas­registret är ett oerhört känsligt register och det är väl värt en extra timme för att försöka bestämma sig för vad som ska vara den djupaste basen och vilket instrument som ska stå för knuffet.  

Bifogad bild: Lady-GaGa-Vanguard-Pad.png
Basen eq:as och komprimeras i SSL pluggen på ett sätt som gör att den passar ihop med kickarna och inte släcker ut dem eller försvinner bakom dem. Efter SSL-pluggen ligger en Logic-kompressor för side-chainens skull.


Verspad  
Här använder vi oss också av en Vanguard. Den förinställning vi väljer heter Synch your teeth. Den och flera snarlika förinställningar finns i flera av de extension packs som finns till Vanguard. Vi eftersträvar ett modernt, distinkt och fräsande syntljud i botten – precis som Red One ofta gör.  
Vår Vanguardverspad körs återigen genom SSL-pluggen där vi komprimerar en smula, skär i botten på eq:n och puffar lite i toppen. Därefter kör vi den genom en av Logics egna kompressorer för att ducka den mot Kick 1 för att skapa lite klassiskt housepump. Ljudet i sig är så tydligt att det som avgör hur det låter i ljudbilden är hur den balanseras mot bas och toppsynt. Det behövs väldigt lite eq på detta instrument. Huvudsaken är att den skapar bredd och ger oss ett harmoniskt verktyg. Vi skickar dessutom paden till det korta och långa reverbet samt ett pingpong-delay som ligger på 16/4 samt 8/4 med lite feedback. Delayreturen är dessutom sidechainad till Kick 1 för att få ytterligare pump.

Bifogad bild: verspad.png
Utgå gärna från någon av Vanguardsyntens fina presets, men skruva till ditt eget personliga ljud.  


Toppsynt
Om du lyssnar på introt till Just Dance så hör du den toppsynt som Red One valt i sin superhit för att markera hooken – ett knep som är mycket användbart inom all pop. En bra toppsynt ska ha ett tunt men distinkt ljud. Till skillnad från den verspad vi använder oss av ska den alltså inte ta upp lika mycket av ljudbilden. Toppsynten finns där för att markera den viktigaste hooken i låten.  
För rätt toppsynt-ljud går vi återigen till Vanguard och väljer förinställningen 303 Stylish 2. Den följer med Vanguard när du köper den. För att skruva till ljudet lite hårdare och göra det mer spännande använder vi kompressorn Rough Rider, som klarar mycket hög ratio. Vi lägger också till mer av det rena square-ljudet i toppen av ljudbilden (görs direkt i effektpaketet på Vanguardpluggen).
Toppsynten mixas med lite extra 3,5 kilohertz och en skuren bas från 185 hertz. Där­emot använde vi oss av Logics egna kompressor på detta ljud eftersom den är väldigt hård och tydlig. Toppsynten ligger också i alla reverb och i delaybussen. Dessutom går detta ljud även till de övriga additiva (parallella) enheterna liksom verspaden. Anledningen är att alla ljud ska påverka varandra i de olika kompressionsstegen.

Bifogad bild: toppsynt.png
Tunna, distinkta ljud hittas med fördel i Vanguard eller Nexus-pluggarna från Refx.


Bifogad bild: Lady-GaGa-Master-Output-1.png
På denna bild ser vi SSL:s eq och kompressor, en Logic-kompressor, Waves C-4-multibandskompressor och två Waves Jack Joseph Puig eq:ar.


Vokaler  
Nu återstår bara sången, men vi hade ju tyvärr inte tillgång till Lady Gaga, så vi skippade att spela in röster i vårt testobjekt. I just electronica/dance/hiphop/r&b så är det annars väldigt vanligt att arbeta med en blandning av torra och blöta ljud. Leadvokaler är ofta blöta i mitten med ett 4/4 eller 8/4 delay som svarar i bakgrunden, ett reverb som smetar ut sången och skapar bredd och rymd. Man vill att sången ska kännas episk och berättande.
Körer ligger ofta med många dubbar hårt utpanorerade och är påfallande ofta torra eller med en harmonizer, ett väldigt kort reverb eller någon annan effekt som gör att man upplever dem som breda och stora, men inte påträngande. Dessa mixas också ofta väldigt smalt eq-mässigt. Det är inte ovanligt att man skär alla som ett paket från 200 hertz och neråt. Det gäller ju att få dem att smälta in och backa upp leadvokalen, inte ta över.


Om artikelförfattarna
Bifogad bild: Ollie-och-Klas-byline.jpg
Ollie Olsson är en Grammisnominerad låtskrivare, mixtekniker och producent som har jobbat med Robyn, Teddybears och Christian Walz med flera. Nu jobbar han också som a&r åt BD Pop.
Klas Granström är journalist och producent/låtskrivare. Som journalist har han jobbat för både Aftonbladet, Expressen och P3. Som musikproducent är han Grammis­nominerad i genren ”soul, hiphop, dans”, har legat topp-20 i Italien och släpper skivor digitalt över hela världen med sina band The Last Days of Disco och Blänk.

0 Kommentarer